Svenska mästerskapen

Svenska Mästerskapen i mountainbike XC arrangerades i år i Slottskogen i Göteborg. Från början hade jag tänkt att stå över denna tävling men när Tommy E skickade ett sms och frågade om han skulle anmäla mig så tackade jag helt enkelt ja. Jag drog mig även till minnes en mountainbiketävling i Falkenberg som arrangerades i början på 2000-talet. Där var det också en parkbana och jag vill minnas att det alltid gick rätt så bra där de gånger jag körde. Alltså såg jag fram mot tävlingsdagen med viss tillförsikt, även om jag också kände vissa tvivel efter att ha fått rapporter om banans beskaffenhet.

Väl där, halvannan timme före start, var det bara att rulla ut på varvet och känna sig för. Milt uttryckt kan man väl säga att banan hade en ansenlig mängd tvära svängar och besvärliga passager. Kanske inte helt optimalt för en klump som jag som helst bara vill hålla hårt i styret, titta rakt fram och trampa utav bara h..vete. Bestämde mig för att gå ut lite lugnt och känna mig för. Hade ingen lust att överladda och hamna i gipsvagga över semestern som skulle ta vid dagen efter.

Min taktik fungerade sisådär. Jag lämnade startplatsen bland de sista och efter ett gäng nybörjartrix och klantigheter så rådde det ingen tvivel om att jag verkligen tillhörde bottenskicket denna dag. Jag studsade runt i två varv och lämnade sedan tävlingsområdet, längtandes efter bockstyre och tubdäck...

Shit happens, lovar att ta nya tag men först blir det lite semester från både arbete och cykel. Årets första semesterdag ägnades åt:

Har inte haft ute grejerna på ett par år så det kändes grymt bra att få kroka i selen och fräsa fram över svallen. Hoppas på mer vind i sommar! Näst på tur står en liten minisemester med familjen men framåt torsdag ska jag ge mig på flåsbågen igen. Om det är någon mer som har semester och vill ha träningssällskap så får ni gärna höra av er!

Slitigt i Rättvik

Mörksuggejakten, deltävling nummer fyra i långloppscupen och nummer tre för mig. Förberedelserna hade det tyvärr blivit lite sisådär med, mycket att göra både hemma och på jobbet kombinerat med tidigare nämnt duathlon gjorde att det blev tämligen glest mellan passen veckan före.

Tävlingen i sig blev en ganska plågsam upplevelse. Blev lite efter i backen upp till Vidablick men lyckades gneta mig ikapp en grupp som såg ut att kunna åka fort. Från början var vi ett tiotal men allt eftersom kilometrarna avverkades decimerades gruppen och med milen kvar till mål var vi fyra kvar. Det blev riktig hets ända in på målsnöret men tyvärr fick jag ge mig mot samtliga och rullade in på en femtonde plats. Ingen fullträff resultatmässigt men är ändå rätt så nöjd med tanke på förberedelserna. Avstånden uppåt i resultatlistan var också relativt små.

Förövrigt hade jag en fin helg i Rättvik tillsammans med familjen med väder som var långt bättre än vad prognoserna förutspått. Nu närmast följer SM i Slottsskogen i Göteborg, lyckligtvis är det en tävlingsfri helg innan. Ska försöka träna lite då.

Råda duathlon

I tisdags eftermiddag utkämpades en av årets höjdpunkter, i varje fall bland de lokala bataljerna. Råda duathlon arrangerat av Fredda Evaldsson var vad som stod i kalendern. Duathlonet utgjordes av fem kilometer löpning, 20 kilometer cykel och slutligen ytterligare två och en halv kilometer spring. Ett tjugotal var vi till start och ungefär lika många var där för att bevittna spektaklet. Det tillsammans med ljummet sommarväder gjorde att alla förutsättningar fanns för ett toppenkul race.

Utan att bli allt för långrandig kan man väl säga att jag springer som en kratta men cyklar lyckligtvis en smula bättre. Jag växlade till cykel som åttonde gubbe, klev av cykeln som tvåa, men innan jag hade snörat färdigt skorna var jag fyra och efter att ha försökt stretcha ut kramp mot lite olika stolpar å träd var jag snart förpassad till en femteplats. Denna placering lyckades jag dock hålla in i mål trots att jag snarare promenerade än sprang.

Grattis till Tommy som knep tredjeplatsen totalt och förstaplatsen i vår interna fajt. I år hade jag inte en suck. Även Jberger imponerade med en stabil fjärdeplats. Nu vet vi att du kan så nu räknar vi med lite aktivitet både på din blogg och på tävlingsbanorna!

Tack till Fredda Evaldsson för ett toppenbra race. Vi kör igen nästa år!

Next up är Mörksuggan. Hoppas mina löparben hinner läka ihop till dess...

Update

Aktiviteten här har varit sämre än kass sista tiden men nu hade jag tänkt mig att ge mig på en liten uppdatering om sista tidens cyklande.
Lida Loop:
Årets premiär i långloppssammanhang för mig. Kroppen var inte i någon vidare shape men som tur var verkade det som att fler led av det samma så jag lyckades ta mig in på en nionde plats. En skön bekräftelse på att det finns lite att åka med i alla fall. Dagens roligaste var nog i och för sig den fiskmås som valde att fastna i Johans framgaffel i höjd med Mariestad för att sedan åka med ända till frukoststoppet i Örebro. Ska se om jag kan hitta en bild på det.

Ymerracet:
Hängde med Johan till Borås för en deltävling i svenska XC-cupen. Inga sensationer från min sida. Blev till slut nia efter att ha åkt lite jojo i fältet. Fint arrangemang och bra bana annars!

Ränneslättsturen:
Tredje deltävlingen i LL-kupén, andra för mig. De flesta "skarpingar" hade hittat hit vilket talade för ett hårt race. En hel del väta gjorde banan tungåkt och med milen kvar till snöret så började det ta ut sin rätt. Den gode Johan noterade som tur var detta och höll nere tempot i vår lilla grupp tills bara några kilometer återstod då han gjorde ett tappert försök att ställa av våra följeslagare. Själv fick jag koncentrera mig på att ge allt för att inte bli kappåkt av bakomvarande. Inte kul att cykla med hammaren spökande... Lyckades dock hålla undan och rullade i mål som tia.

Närmast på tur är ett mycket prestigefullt duathlon som går av stapeln i Råda, Lidköping imorgon tisdag. Onsdag kväll är det annonserat Västgötaserie under Götene CKs flagg om jag inte är felinformerad och till helgen väntar Mörksuggejakten i Rättvik. Jag ska försöka återkomma med lite referat från samtliga event.

Kvänums öppna KM

I tisdags gick en riktig klassiker av stapeln nämligen Kvänums öppna klubbmästerskap. 2010 var Christian Sääv första KIF:are att skära mållinjen (som förövrigt Jansberger vann, men då i "fel" klubbdräkt) och förra året rann hela tillställningen ut i sanden så således var Christian regerande klubbmästare när vi radade upp oss på startlinjen. Närmare två år av hets och psykningar gjorde att väldigt mycket prestige stod på spel denna kväll...

Cirka femtiotalet cyklister gled iväg för att avverka 3x18 km i så rask takt som möjligt. Vädret visade sig från sin bästa sida med solsken och minimalt med vind. Mina kära klubbkamrater höll vad de lovat och gav mig inte särskilt mycket spelrum, utan satt som trogna labradorer på mitt hjul så fort jag gjorde minsta ansats att röra på mig. Lyckligtvis var det med en handfull starka åkare utan KIF-tröja och efter ett antal försök kom äntligen fyra man loss och fick en liten lucka på 10-20 sekunder som skulle visa sig hålla till mål. Kvartetten bestod av Johan Broberg (Cykelcity), Jakob Nielsen (Wänershof), Greve Magnusson (Falköping) och undertecknad. Sista fem kilometrarna in mot mål tog jag otaktiskt hårda förningar men hellre sist i förstagruppen än låta klungan komma ikapp med blodtörstiga klubbkamrater var taktiken. Ut ur sista kurvan med 200 meter kvar visade Cykelcity klassen och gjorde proceduren kort med oss andra. Jag rullade in som tvåa, riktigt glad över att plockat hem klubbmästerskapet.

Närmast stundar Lida Loop i Stockholm nästa helg. Ska bli väldigt kul att göra långloppsdebut för året. Startfältet i Elitklassen verkar ha vuxit både i storlek och kvalité sedan förra året vilket gör att det känns extra inspirerande.

Tider av förändring

Har gått ett tag sedan sista inlägget och om sanningen ska fram så har tankarna varit på andra håll än åt cykel senaste tiden. Den 16 maj blev jag nämligen far till en liten tjej som ska heta Märta. Detta är alltså orsaken till att jag uteblev från Billingeracet. Hur som helst är känslan underbar och jag är övertygad om att jag går stärkt ur detta trots lite färre timmar på cykeln, i alla fall för en tid.

Märta, två veckor ung

Lite cyklat har det dock blivit:
Kinnekulleloppet:
Var anmäld i elitklassen. Elva gånger skulle högkullen passeras och det faktum att jag inte sovit i mer än entimmasintervaller sista veckan gjorde att det kändes lite ovisst hur man skulle stå sig i konkurrensen. Fick dock en fin känsla första gången uppför vilket gjorde att jag gick med i en liten farthöjning redan efter kanske 10 minuter. Vi blev 6-7 gubbar som lösgjorde sig från övriga fältet. Någon tappade andra gången uppför, men på det hela taget gick det lugnt och fint och samarbetet flöt bra. Med närmare halva loppet kört bryggade en Team-Trek åkare upp till oss, vilket gjorde att de blev tre med samma färg på tröjan. Detta gillades inte av alla och samarbetet byttes ut mot stöt å bök. Någonstans här börjar sylten sina i limporna och resten av loppet är lite som en diffus gröt. Vad jag kommer ihåg är att jag på drygt ett varv rasar som en gråsten genom fältet från spets till sistagruppen. Tror det var på åttonde varvet, men jag vet inte... Benen krampar som besatta och jag fruktar att behöva bryta trots att det inte återstår mer än något varv av tävlingen. Lyckligtvis gör Jansberger och Johan en superinsats för mig som förser mig med nya flaskor och glada tillrop och när jag får syn på Therese och Märta på toppen av backen får jag lite nya krafter som gör att jag lyckas gneta mig i mål. Jag rullar över mållinjen som 27:a, helt färdig. Stort tack till Jansberger för hjälpen med lagning. Ovärderligt!
Några bilder från loppet, lånade från www.cyclesport.se:

Jag ber om att få återkomma med en rapport från vårt klubbmästerskap och med lite hur framtiden ser ut på tävlingsfronten.

Vad händer?

Lite glest med tävlingar för tillfället men cyklat har jag ändå sedan senaste inlägget. Förra helgen var det Evalds demodagar. Mycket glada människor och trots lite svajigt väder så var stämningen på topp hela helgen. På lördagen gled jag runt på småvägarna kring Kinnekulle på en Specialized Venge S-Works, utrustad med Dura Ace Di2. By far den brutalaste smalhjuling jag åkt på och trots att mitt hjärta klappar för italienska växelkomponenter kunde jag inte annat än imponeras av Di2:an. Söndagen avnjöts i solsken runt Kinnekulleleden på en nästan lika grym hoj, nämligen min S-Works 29er. Helt underbar dag på torra, fina stigar i trevligt sällskap. Det går tydligen få ut något ur cykelintresset utan att tävla, konstigt va?

Den här veckan har främst ägnats åt spåren uppe på Billingen. "Åttan" var så gott som kruttorr i början på veckan så då fick man passa på att lägga några varv. I morgon ska delar av teamet genrepa inför lördagens batalj, dvs vi ska gneta oss runt hela Långa Billingeracet. Hoppas bara vi hittar nere i Stöpaskogen...